Tack, men nej tack... Eller?

Idag sken solen över Hägersten. Jag var ledig, och fick jävligt mycket gjort.

Större delen av min dag gick åt till att jobba med mina ritningar på en funktionsjacka som ska hjälpa överlevare att överleva. Till exempel i sjumilaskogar, på höga berg, i lervälling och andra oländiga platser som Gud begåvat vår jord med. Det är kort och gott en jacka som är tillverkad av bröd. Den både skyler och värmer (bättre än vanliga jackor), och framförallt - den går att äta. Glöm inte bort var du läste om den först. Och den som försöker sno min idé innan jag patenterat den kommer jag att slå in i bubbelplast och elda upp.

Med ett spefullt leende noterar jag även att man bjudit in mig som gäst till Vretmåla. Detta för att jag i egen hög person ska få se att stället finns. Naturligtvis låter det frestande. Jag har en känsla av att jag inte kommer mötas av något annat än ett stort tomrum. Alltså: seger. Just därför förefaller erbjudandet frestande.

Min skäggväxt påminner om grå lav. Sådan som så klädsamt brukar fläcka trädens stammar. Jag funderar på att skaffa skägg.